När man talar om te så avser man oftast avkok på tebusken Camellia sinensis, men även andra örter och medicinalväxter kan användas för att tillaga varma
eller kalla drycker. Det är då man brukar tala om örtte eller infusion.
Ett örtte ska till största delen bestå av en eller flera örtväxters blad, blommor, kvistar, frön eller rötter. Det finns inga särskilda regler som bestämmer vad som får användas i ett örtte, även vanliga teblad kan ingå som
en ingrediens. Däremot så finns det livsmedelslagar som ställer vissa krav på den mat och dryck som säljs; den får till exempel inte vara direkt hälsovådlig
att konsumera.
Vissa örter kan ha en stark effekt och därför bör gravida kvinnor och personer som tar medicin vara extra försiktiga, och då är det rekommenderat att först
kontakta läkare innan man provar en ny ört.
Olika typer av örter
När man köper örter, särskilt utomlands, så är det bäst att använda det latinska namnet eftersom att vissa örters lokala namn kan leda till missförstånd och sammanblandning, vilket i sin tur kan få allvarliga konsekvenser.
Här är några exempel på vanliga örter som kan drickas som örtte.
Kamomill (Anthemis nobilis)
Lavendel (Lavandula officinalis)
Rooibos (Aspalathus linearis)
Johannesört (Hypericum perforatum)
Rölleka (Achillea millefolium)
Att tillaga örtte
Använd 1 tsk torkade örter eller 2 tsk färska örter till en kopp. Låt dra i ca
2-5 minuter i hett vatten.
Det finns en ört som kallas stevia som man kan använda som sötningsmedel om man vill ha ett lite sötare örtte.
Stevia rebaudiana och steviosid
Det finns en ört som heter Stevia rebaudiana som innehåller mycket söta glykosider. Den odlas i Asien och Sydamerika och den har sitt ursprung i
Paraguay. Örten kan användas för att till exempel söta sitt te istället för att tillsätta socker som innehåller mycket kalorier. Bladen har dock en lätt
smak av lakrits.
Ur steviaörten utvinns sötningsmedlet steviosid som är ca 300 gånger sötare än socker och innehåller nästan inga kalorier. Örten är dessutom nyttig och har
inflammationshämmande egenskaper. Den påverkar inte heller blodsockret vilket gör den till ett lämpligt sötningsmedel för diabetiker. Istället har man sett
i djurförsök att örten till och med kan öka insulinkänsligheten. Stevia innehåller också vitaminer och mineraler, och till skillnad från socker så får
man inte heller karies av stevia.
I Japan är det mycket populärt att tillsätta stevia i olika typer av livsmedel som sötningsmedel. Inom EU däremot har den inte ännu godkänts som livsmedel.
Man kan dock själv köpa stevia i butik och använda det som sötningsmedel när man bakar eller lagar mat. Stevia finns både som ett vitt pulverextrakt
(steviosid) eller som ett grönt pulver som görs av de torkade bladen.
Det kommer förmodligen att dröja innan det godkänns som sötningsmedel i livsmedel eftersom att det finns stora ekonomiska intressen som står bakom
socker, sukralos och aspartam. Artificiella sötningsmedel som ofta finns i lightprodukter kan vara skadliga inte bara för kroppen utan också för miljön.
Sukralos är ett konstgjort ämne som går rakt igenom både kroppen och reningsverken och ut naturen. Vilka konsekvenser det får återstår att se.
Stevia däremot är ett naturligt sötningsmedel som inte tycks ha någon negativ inverkan på varken miljö eller hälsa.
Rooibos – rött te eller örtte?
Rooibos kommer från Sydafrika och kallas ibland ”rött te”, men det är inte bladen från den vanliga tebusken som används. Rooibosbusken heter Aspalathus
linearis på latin och därför är kanske örtte en mer korrekt benämning på denna dryck. Rooiboste sägs kunna lindra mot besvär som allergier, astma, kolik,
hösnuva och eksem. Vetenskapen har dock inte kunnat bevisa några sådana effekter ännu.
Rooibos uttalas rojboss med betoning på den första vokalen. Det är afrikaans och betyder ”röd buske”, och det som är karakteristiskt för detta örtte är
också just dess röda färg. Det är både buskens blad och dess stam som används till rooiboste, och teet får sin röda färg på grund av att det genomgår en
fermenteringsprocess.
Teet har en mild fruktig smak som inte blir besk även om det får dra länge.
Det beror på att rooibos inte innehåller lika mycket antioxiderande polyfenoler som vanligt te som görs på tebusken.
Till skillnad från vanligt te så innehåller inte heller rooibos något uppiggande koffein, och eftersom att det är koffeinfritt så kan det med fördel drickas på kvällen. Det sägs också att detta örtte ska vara bra mot sömnsvårigheter.
Aspalathus linearis
Rooibosbusken Aspalathus linearis är egentligen ingen ört utan tillhör baljväxterna (ärtväxter). Den kan bli upp till 1,5 meter hög och växer bara naturligt i bergsområdet Cederberg i Sydafrika. Där trivs busken i den sandiga jorden och det speciella klimat som råder på platsen. Somrarna är mycket heta och vintrarna är relativt blöta och kyliga. Uppe bland bergstopparna där det blir som kallast på vintern kan det också ibland snöa.
Rooibosbusken överlever de heta somrarna tack vare att dess rötter når djupt ner i marken där fukten finns. Bladen som är gröna och barrliknande blir ca 3
-4 cm långa. På våren blommar busken och då slår små gula blommor ut som var och en bär på en liten frukt. Under Sydafrikas sommarmånader januari, februari
och mars skördas rooibosbusken för att bli te eller kosmetika.
Rooibos historia
Odling av rooibos kom igång på 1930-talet, men den har sedan länge använts i Sydafrika som medicinalväxt av ursprungsbefolkningen Khoisan. Under 1700-talet
spreds också kunskapen om denna baljväxt till Europa. Det var den svenske läkaren och botanisten Carl Peter Thunberg som fick vetskap om rooibos under
ett besök i Sydafrika. Det var också han som år 1772 gav växten dess latinska namn Aspalathus linearis.
Nästan tvåhundra år senare (1968) upptäckte Annique Theron att rooibos lindrade hennes barns kolik och sömnsvårigheter. Hon utforskade växten närmare
och spred sedan sina nyvunna kunskaper i boken ”Allergies: An Amazing Discovery”.
Under 1994 lyckades Annique Theron dessutom att varumärkesskydda det generiska namnet rooibos på den amerikanska marknaden samt några andra länder. De
företag som ville sälja rooibos fick således betala en royalty till hennes företag Forever Young (Pty) Ltd. Detta har under åren givit upphov till långa
och kostsamma domstolstvister, men nu har man dock nått en uppgörelse och patentet har upplösts. Därför är det numera fritt fram att sälja örtteet rooibos även i USA.
På grund av det ökade intresset för hälsokost och rooibos under de senaste åren så har också en ofermenterad variant utvecklats som kallas grönt rooiboste.
Näringsinnehåll i rooiboste
En kopp rooiboste på 20 cl innehåller följande mängd näringsämnen.
Ämnen Mängd
Fluor 0,22 mg
Järn 0,07 mg
Kalcium 1,98 mg
Kalium 7,12 mg
Koppar 0,07 mg
Magnesium 1,57 mg
Mangan 0,04 mg
Natrium 6,16 mg
Zink 0,04 mg
Källa: V-Sell
Kvalitet
Enligt Rooibos Limited som är den största leverantören av rooibos, ca 50-60 procent av världsmarknaden, så kvalitetskontrolleras produkterna noggrant
innan de kommer ut i butik. Detta görs för att säkerställa att teet håller en mycket hög och jämn kvalitet.
Det finns inga kända biverkningar av rooibos.
